Fram till den första halkan hösten 1969 var det ingenting hos Charles som förde tankarna till ett stillasittande liv. ”Nej, tvärtom – jag var fullt rörlig och en utpräglad praktiker”, säger Charles som vuxit upp på landet tillsammans med sina fem syskon. ”Jag älskade att segla och köra häst men framförallt att rida.” Efter värnplikten på K1 fick han efter en tid också arbete på Hovstallet. Men så kom då den där eftermiddagen i november, när Charles blev inblandad i en trafikolycka. På sjukhuset kunde läkarna senare konstatera bruten nacke med totalförlamning som följd.

”Något av det värsta för mig har varit att jämt vara beroende av andras hjälp. Jag som alltid velat klara mig på egen hand utan att belasta andra. Så visst har mitt liv förändrats radikalt, men trots allt är jag fortfarande samma person. Det viktigaste är att man hela tiden utvecklas som människa” säger Charles som lyckades bli en mångsidigt skapande konstnär och en av förgrundsgestalterna inom MFK.

Charles somnade in hösten 1998. Han var en mycket skicklig munmålare och under många år en förgrundsgestalt för MFK. Vid sidan av sitt måleri skrev han böcker inom den kristna litteraturen. Dessutom var han en rättskaffens man av stora mått.